SHARE
Tidskrävande nå starkt försvar
Gotlands regemente började byggas upp 2018 med en pansarbataljon som kärna. Här anländer trupper från Luftvärnsregementet Lv 6 till Visby hamn.
INRIKES 6
Eva Sagerfors
eva.sagerfors@epochtimes.se
HAR DU NÅGOT NYHETSTIPS? Kontakta oss på : tips@epochtimes.se
PÅ GOTLAND PÅGÅR
Reporter
☛ Under Almedalsveckan bjöd Epoch Times in överste Magnus Frykvall, regementschef för Gotlands nya regemente, till ett samtal om varför försvaret av Gotland är strategiskt viktigt och om arbetet med att bygga upp regementet.
Gotland har alltid har varit av strategiskt intresse i Östersjöregionen. Som regementschef är hans huvuduppdrag att se till att Ryssland inte kommer till Gotland.
– Den aktör som har positioner på Gotland har möjlighet att styra mycket av trafiken, säger han.
Det gäller både sjö- och flygtrafiken i Östersjön. Skälet till att Gotland är en strategiskt intressant bas är en fråga om räckvidd. Som exempel nämner han missilsystemet S400 som Ryssland använt mycket i Ukraina. Det har en maximal räckvidd på 400 kilometer, beroende på flyghöjden hos de flyg som ska skjutas ner.
– Från Kaliningrad, där de är grupperade nu, då täcker man Gotland och små delar av Sverige och en bit ner i Östersjön.
Med samma system på Gotland skulle man kunna nå hela södra Sverige, Öresund och stora delar mellan södra Sverige och norra Tyskland, förklarar han.
– Man får en helt annan möjlighet att påverka luft- och sjötrafiken i hela Östersjön, som man inte har om man har samma system i Kaliningrad.
Ett system med kustrobotar skulle få samma effekt mot fartyg.
Gotlands regemente lades ner den 31 december 2004 varefter endast Hemvärnet återstod. Efter Rysslands annektering av Krim 2014 beslutade regeringen om en återuppbyggnad, som påbörjades 2018.
– Men då var det tomt här, förutom hemvärnsbataljonen. På det nuvarande regementsområdet var det skog, säger Frykvall.
Han berättar att det i mitten på 80-talet fanns fyra regementen på Gotland och en krigsorganisation på 25 000 soldater.
– Det var det man då bedömde krävdes för att kunna stå emot och ha en avskräckande effekt på dåvarande Sovjetunionen, för att man inte skulle ge sig på att ta ön. För den var lika viktig då som nu, givetvis.
Sedan 2018 har man kommit långt. Målet är en krigsorganisation på 4 000 man.
– Då ska man komma ihåg att med de moderna systemen vi har nu, kanske 4 000 soldater kan få samma effekt som 25 000 under 80-talet.
Dessutom menar han att dagens Ryssland har en annan kapacitet än vad Sovjetunionen hade då.
– Så 4 000. När vi kommer dit och är tillräckligt vältränade har vi en god tröskeleffekt skulle jag vilja påstå, även för framtida hot.
I dag är mantalet i krigsorganisationen ungefär 1 000 personer, med en ständig truppnärvaro på 500–600 soldater på Gotland.
Kärnan av regementet består av delar av en pansarbataljon. Det innebär att det finns stridsvagnar, stridsfordon och skyttesoldater. Dessutom behövs funktioner såsom logistik, ledning och sjukvårdsinrättningar.
Frykvall säger att med tanke på den militära förmågan är hotbilden mot Sverige låg i nuläget.
– Just nu är den konventionella ryska styrkan uppbunden i Ukraina, men hur det ser ut om ett, två eller tre år vet vi inte, och det är oerhört svårt att bedöma.
Därför menar han att Sverige behöver vara förberett på att Ryssland kan fortsätta med en aggressiv utrikespolitik.
– Vi måste se till att både Sverige och Gotland har ett försvar så att vi kan se till att det blir för dyrt för Ryssland att försöka ge sig in på någon sådan operation.
Han tycker att Sveriges mål att försvaret ska omfatta två procent av BNP behövs. Även om det är mycket pengar menar han att det är billigt om man ser till kostnaderna både för ett krig och för att bygga upp landet efteråt.
Han säger att Sverige omkring 2028 kan ha nått den försvarsförmåga som man bedömt behövs.
När det gäller hur behovet ser ut för att stärka försvarsförmågan på Gotland säger han att ett Natomedlemskap kan påverka detta, men att det som behöver stärkas i nuläget är luftvärnsförmågan. Man behöver också utöka de militära förband som är beslutade.
Magnus Frykvall säger att situationen på Gotland är unik.
– Försvarsmakten på Gotland måste alltid vara beredd att på kort varsel kunna försvara Gotland. Det är lite annorlunda mot fastlandet, för vi kan aldrig räkna med att vi ska få förstärkningar till ön.
Även om Gotland sedan 2020 utbildar värnpliktiga kan man inte räkna in dem i försvarsstyrkan under utbildningstiden, berättar han.
– Hotbilden mot Gotland och vår beredskap kräver att vi har förband som är färdigutbildade och kan agera under hela året, så för oss är det framför allt anställda soldater och stående förband som är viktigt, att vi har en tillräcklig volym med stående förband.
När de värnpliktiga sedan är färdigutbildade kan man rekrytera bland dem. Just nu finns 40 värnpliktiga på Gotland.
– Det är väldigt, väldigt lite och det beror framför allt på att vi inte har någon kasern. Det vill säga vi har ingenstans för våra värnpliktiga att bo. Vi har 40 sängplatser på Gotland, de 40 fyller vi.
Behovet är dock större, och framöver vill man försöka hyra in sig någonstans för att kunna öka volymen tills man fått en kasern. Regeringen har avsatt medel för en infrastruktursatsning som omfattar en kasern på Gotland som ska rymma 280 värnpliktiga.
Utbildningen kan även ske på fastlandet. De som sedan rekryteras krigsplaceras på Gotland, förklarar han och säger att det viktigaste är att materielen, som stridsfordon och artilleripjäser, finns på plats.
– Jag och mina medarbetare jobbar nu stenhårt för att få igång alla funktioner i de stående förbanden på ön så vi har förmåga att bekämpa med indirekt eld, att vi har ledning-samband, att vi har underrättelsekapacitet, att vi har alla de här viktiga förmågorna på de stående förbanden. Sedan, vid höjd beredskap, kan man klä på det med ytterligare förband från fastlandet.
Med tanke på omvärldsläget hade han velat att man kunnat nå önskad kapacitet snabbare.
– Här skulle man ha velat ha jättemycket klart i går, men militära förband är väldigt komplexa enheter.
Det krävs många olika kompetenser hos personalen, många olika materielslag, rätt typer av ammunition, liksom livsmedel och drivmedel.
– Det är som ett minisamhälle, och det löser man inte genom en knäppning med fingrarna, utan det kommer att ta tid.
Det tar också tid att bygga upp kompetens hos personalen. Det kan ta 22–23 år att bli regementschef eller stridsgruppschef. En bataljonschef kan behöva 14–18 år bakom sig. En begränsande faktor säger han är att Försvarsmakten inte har fler än en officershögskola.
Med tanke på den tid det tar att bygga upp ett gott försvar anser Magnus Frykvall att det är mycket viktigt att bibehålla en god försvarsförmåga framöver.
– Är det någonting som är slöseri med skattemedel så är det att tänka kortsiktigt, för det är oerhört dyrt att bygga upp igen och vi var väldigt duktiga på att lägga ner.
Totalförsvaret är samhällets gemensamma försvar, det vill säga både det militära och civila försvaret. Frykvall menar att även folkets del är viktig.
– Folkets motståndsvilja och försvarsvilja kan inte underskattas. Det spelar ingen roll hur starkt militärt försvar vi har om inte samhället och befolkningen sluter upp bakom.
I fredstid försöker Försvarsmakten stötta samhället vid kriser eller påfrestande situationer, men i krigstid eller höjd beredskap ska samhället stötta Försvarsmakten för att försvara Sverige. Det gäller då både att Försvarsmakten har kunskap om samhällets behov i fred och att samhället är medvetet om Försvarsmaktens behov i höjd beredskap och krig.
För befolkningens beredskap rekommenderar han MSB:s broschyr ”Om krisen eller kriget kommer”. Han har förståelse för att människor kan vara oroliga, men råder att hantera oron på ett konstruktivt sätt.
– Om oron leder till att man faktiskt ser till att man har det man bör ha hemma, i form av nödmat, FM-radio, alternativ matlagningsmöjlighet […] då är det en bra oro som sedan försvinner. Det tycker jag att varje medborgare i Sverige ska se till att man tar det på allvar och gör det [som behövs], säger han och fortsätter: – En oro för saker som man inte kan påverka, det är helt okonstruktivt. En oro som leder till handlingar är jättebra.
Några skäl för gotlänningar att vara oroliga ser han inte om man gjort de förberedelser man själv kan göra.
■
SHARE
